SPANING: Kulturutveckling eller kompetensutveckling och vem äter vem till frukost?
Kultur äter strategi till frukost. Den har vi hört förut men den tål att påminna sig om i tider när samtalen snurrar kring kompetens, lärandeorganisation och starkt förändringstryck. Inte minst vi som arbetar med digitalisering av skola, utbildning och lärande kan ibland fundera på hur länge vi ska fortsätta arbeta fram strategier, mallar, kurser och handledningar innan vi kan börja arbeta med förändringskulturen på våra arbetsplatser.
SPANING
Vi ställer oss ofta frågan vilken kompetens och kunskap som behövs för att exempelvis utveckla en skolverksamhet med hjälp av digitaliseringens möjligheter. Det är ganska enkelt att rada upp listan: Datadriven utveckling, GDPR, AI regelverk, standards, behovsdriven utveckling, APIer. Alla delar behövs och kompetenserna är grundläggande i exempelvis upphandlingar och implementering.
Vi ställer oss mer sällan frågan vilken kultur som behövs för att utveckla utbildning och lärande med hjälp av digitaliseringens möjligheter. Klara Palmberg Broryd beskriver i sin bok “Komplexitet” när komplexitet uppstår och hur man kan navigera i komplexa system. Lärande och digitalisering av lärande är typexempel på komplex utmaning eftersom:
1) Det finns många olika perspektiv och skillnader i kunskap mellan individer och professioner (det tror jag vi alla skriver under på).
2) Utmaningen kännetecknas i hög grad av ömsesidiga beroenden. (Staten är beroende av huvudmännen, som är beroende av nationell och europeisk lagstiftning. En lärare är beroende av en rektors budget men också av elever med olika styrkor. Användarna är beroende av edtech leverantörer som levererar kvalitet och edtech leverantören är i sin tur beroende av ett förfrågningsunderlag från huvudmannen. Lägg till föräldrar och den allmänna debatten om skolan så har vi snabbt ritat upp urtypen av ett komplext system.
Det går inte att bemästra komplexa system och det är för de allra flesta mycket skrämmande. Det är också frustrerande när enkla lösningar föreslås lösa komplexa problem eftersom det inte leder fram till långsiktiga resultat. Man kan dock lära sig att navigera i komplexa system och här kommer kulturen och ledarskapet in i bilden.
Klara Palmberg Broryd skriver “den som testar mest vinner”. Testa kan betyda att man provar sig fram med små steg. Då gör det inte så mycket om man går åt fel håll. Det är enkelt att backa och prova någonting nytt. Tricket är att våga erkänna att man misslyckas och inte bygga in för mycket prestige i utvecklingen. De organisationer som också lyckats bygga in testandet i ett strukturkapital där det finns ett tydligt mål men också ett sätt att fånga upp och sprida lärdomar från ett test har ytterligare ett försprång. Ett sådant strukturkapital kan också kallas beprövad erfarenhet och att sprida kunskap till fler för kollegialt lärande.
Så frågan är om kulturen äter kompetensen till frukost eller tvärtom. Båda behövs och med all kompetens som vi har kan vi också använda den till att sluta föreslå enkla lösningar på ett komplext problem och istället utmana och utveckla kulturen i våra organisationer.
Hanna Elving, huvudprojektledare